För att få ett mått på din läsförmåga innan själva träningen börjar ska du göra följande:
· Skriv ut den här texten – eller läs på skärmen.
· Läs så långt du hinner i den följande texten under tre minuter.
· Markera med penna var du slutade läsa. Läs därefter ut hela stycket.
· Efter varje stycke har du i vänstra marginalen av läsprovet siffror, som anger läshastigheten, dvs. antal ord per minut.
Notera med ledning av dessa ditt eget läshastighetstal före och efter träning.
När min lilla gubbe kommer hem från sitt arbete klockan fem öppnar jag mellanölen som jag har tagit fram ur kylskåpet tjugo i fem, för han vill inte ha den riktigt kylskåpskall utan lite varmare, fast inte rumstemperatur heller förstås utan just som den är när den stått framme i tjugo minuter. Sen serverar jag honom hans middag och slänger i mej lite själv medan han dricker kaffe. Och så diskar jag hastigt av det värsta för sen när han läser Aftonbladet vill han att det ska vara tyst.
(31)
Min Hubbe är så stor och stilig och stark, precis som en riktig karl ska va. Han tog mej verkligen med storm från första stund. Och så rädd han var om mej! Ingen annan fick ens så mycket som titta åt mitt håll. När jag blev gift med honom så var han nästan sur på bröllopsnatten för att jag inte var orörd, fast det givetvis bara var han själv som hade rört mej innan. Det tyckte jag var gulligt av honom.
(57)
Och sen har åren rullat iväg och nu är vi ensamma igen min Hubbe och jag, nu när vi har fått Lena bortgift. Hennes man är nån sorts ingenjör och han är väl bra och snäll, fast han verkar spinkig och klen tycker jag. Och undra på det för han får väl ingen ordentligt lagad mat. Lena jobbar också, hon är lekskolelärarinna, och hur ska magen tåla det att bägge bara kommer hem klockan fem och sätter i sej nånting direkt ur kylskåpet? Som jag säjer till Lena att det är nog fint och bra att ta hand om andras ungar men skaffa ni er egna barn och sköt om dom i stället och låt dom andra sköta sina.
(97)
Så kanske det blir lite ordning i hemmet också, och inga dammtussar liggande under TV:n som jag nog har sett när Hubbe och jag var där på middag. Vi fick nåt med ris som hette nånting och det var väl inget fel på det, men det var nog tur att jag hade tagit med mej ett par vanliga fläskkotletter och kokt potatis, för Hubbe äter inte gärna sånt som han inte är van vid hemifrån.
(123)
Fast den där middan vill vi helst glömma, Hubbe och jag, för det blev så tråkigt så. Jag började gråta till sist. Lena och Bertil, det är hennes man, satte igång med det där om att jag kanske skulle ta nåt arbete! Jag! Som inte jag hade gjort mitt, slitit och släpat och lagat mat och fått hushållspengarna att gå ihop fast det minsann inte har varit så fett. Jamen, vi tänkte bara för din egen skull mamma, säjer hon då. Du kunde väl laga mat i skolkök eller nåt liknande. Några timmar på dan. Så du fick tiden att gå!
(157)
Fick tiden gå! Mycket ska man höra innan örona ramlar av. Som om inte tiden gick åt när man ska sköta ett helt hushåll för två personer och städa och sy och sömma och, ja, städa och allt möjligt. Dom tror inte att man gör något bara för att man sitter och tar sej en kopp kaffe nån gång emellanåt. Ta nåt arbete! Som om man inte hade gjort skäl för sej!
(181)
Och min Hubbe han blev så där otäckt upprörd som han blir väldigt sällan, så rösten börja darra, och han reste sej och slängde ner gaffel och kniv och röt: ”Tekla ska inte ha nåt jobb! Tekla ska va hemma och ta fram min öl tjuge i fem! Teklar har varit hemma sen du föddes, jänta, och det ska du va förbannat glad för! Bara för att du har blivit gift med en spinkig typ som inte kan ordna så ni får egna ungar ska du inte börja tala illa om mor din! Arbete! Fy fan!”
Sa min Hubbe och slog näven i bordet och gick ut. Och jag tog på mej kappan och följde efter förstås.
(221)
Så nåt sånt där arbete ska jag inte ta, fast när jag tänkte efter sen så skulle det så klart va trevligt att komma ut lite och träffa andra människor och tjäna lite pengar. Det blir ju bra ensamt. Men nu har Hubbe bestämt en gång för alla, och då får det bli så. Det är skönt att ha en karl i huset som bestämmer. Det skulle finnas fler karlar som min Hubbe, så skulle det nog inte bli så mycket skilsmässor och elände.
Nej, såna hustrur som lämnar hemmet vind för våg dom har jag inte mycket till övers för. Dom skulle tjäna lite mindre så kanske dom hade lättare för att stanna hemma. Men det törs man väl inte säja högt.
(262)
Och gamla människor som går och utbildar sej till saker bara för att dom är för fina för att sköta ett hem! Jag har minsann fått lära mej det jag behöver: laga mat, dammsuga, fålla lakan och uppföra mej som folk. Och det fanns inga vuxengymnasier till, utan det fick man lära sej i livets hårda skola. Kom inte och racka ner på oss husmödrar av gamla stammen, för vi har minsann fått lära oss att inte gå på kurser.
Den saken är klar att så länge vi finns kvar, vi gamla hederliga hemmafruar, så är det ingen risk att Eva Moberg och dom där ska få för mycket att säja till om. Vill hon ha lite ordentlig utbildning så kan hon komma hem till mej och lära sej steka revbensspjäll. För här ska det förbanne mej inte bli några fortbildningskurser som sätter griller i huvet på fruntimmer, det ska jag bli man för.
(314)
(ur Typer av Tage Danielsson)
